men erhöllo likväl två små bäddar i ett litet rum, hvari ännu en man befann sig, och gingo utan afton- vard till sängs. Jag var så alldeles utmattad, att jag oaktadt mina plågor kunde sofva i tre timmar. Omkring kl. sju drucko vi kaffe på sängen och uppbröto till Rånbyn vid Raneåfloden. Dagen var skum och temperaturen 8^° under noll. Landet var lågt, något vågformigt, här och der med en utsigt mot norr öfver Bottenhafvets vikar och stora vida skogssträckor. Äbyggnader förekommo ännu alltid lika tätt som förut, men odlingarne tycktes blifva sparsammare, med un dantag af lin. Rånbyn är en stor by med en ståtlig kyrka. Folket uppförde stånd för årsmarknaden (en årsmarknad under bar himmel vid 65° nordlig bredd, der qvicksilfret fryser!), och deraf härrörde det ökade antalet af resande pä landsvägen. Vi fortsatte vår resa till IIvitå, för att der äta frukost, och kommo salunda norrut högre upp än Torneås breddgrad. Derifrån vände sig vår väg österut i rät vinkel omkring spetsen af Bottniska Viken. Mycket snö hade fallit, men gatan var plogad, och vi hade drägliga vägar, utom då nå gra slädar körde förbi, hvilket stundom bragte oss att välta omkull. Vi hade nu oafbrutet skogslandskap mellan statio nerna, och hvilka landskap! Det är nästan omöjligt att skildra dessa vinterskogars herrlighet. Ilvarje träd, belastadt med den renaste snö, liknar en göthisk bronz- brunn, betäckt med frusen skum, genom hvilken man kunde finna blott ringa spår af dess fina teckning. Fran hvarje höjd sågo vi ned på tusen försilfrade mi miska brunnar, hvilka reste sig uppåt lågt eller högt från sina fotställningar af elfenben och alabaster. Det var en förtrollad skogsmark, hvit, stum, stralande och uppfylld med outtömliga skönhetsformer. Hvarmed skall jag förlikna dessa ljusskymter bland grenarne i sko gens djup, der snön borttog all utsigt och i den glim mande förgrunden ställde de mest aflägsna vinklar och gömslen, som tycktes vara alltför intagande och bräck liga för att kunna vara kalla? JJnderbart! Uerrligt!„ detta var allt hvad jag i andelös beundran kunde ut-
