byggda ungefär som en skeppsbog. De äro omkring 15 fot långa och 10 fot breda vid basen och så lätta, att om snön icke är för djup, kunna de dragas af en häst. Bönderna längs stora vägen måste ut omkring klockan 6 på morgonen, så ofta snö faller, och öppna en väg för resande. På sådant sätt blifver oaktadt den stränga vintern kommunikationen aldrig afbruten och snövägen blifver till slut genom den ofta förekommande plogningen den skönaste åkbana i verlden. Vinden blåste emellertid så häftigt att stigen snart åter igenfylldes, och till och med spåret efter packslä dan, som var 50 steg förut, igensopades. På en hål- väg voro snödrifvorna fem eller sex fot djupa, och här måste vi stiga ur och vada igenom, hvarvid vi vid hyarje steg nedsjönko ända till länderna. Det är för vånande, huru snart man härdar sig emot kölden. Fastän qvicksilfret stod på noll och en häftig storm rasade, så foro vi likväl med alldeles blottade ansig- ten, oaktadt de voro angripna af kölden, och till och med våra händer hade vi obetäckta utan det ringaste obehag. Men sjelfva beskaffenheten af det land, som vi denna dag sågo, kan jag icke beskrifva. Der var intet att se utom långa snödrifvor, några dystra, dun kla, spöklika furur på båda sidor, samt derbortom en vild stormyra. Det snöade starkt och snön bländade oss, emedan den låg oss rakt i ansigtet. Det var omöjligt att se framför sig. De fina snöpartiklarne stucko oss så i ögonen, att vi icke kunde skönja nå got. Mina ögonlock voro betyngda med snö, som i ögon blicket öfvergick till is, och de fröso tillsammans, om jag icke höll dem i ständig rörelse. Stormen tjöt och pep genom de svarta skogarne; vi voro ensamma på vägen, ty till och med de fromma svenskarne kunde på en sådan dag icke gå till kyrkan. Det var fruk- tansvärdt storartadt och ensamt och beredde mig en underbar njutning. Vi blefvo varma, fastän en isskorpa af en fjerdedels tums tjocklek låg på våra kinder och isen i våra skägg icke tillät oss öppna munnen. Om kring kl. 1 ankommo vi till andra statiouen Gefre i ett sådant tillstånd, att till och med våra närmaste
