330 skakade vår hand. Vi hade nu snällposthästar och en skön väg öfver en lång skogbeväxt bergsås, som var alldeles betäckt med lingon. Från sluttningen sågo vi ändtligen ned på Mora, som ligger vid spetsen af Sil- jan-sjön midt i en stor fruktbar dal. Nära två mil österut derifrån höjde sig tornet af Orsa kyrka och sö derut på en ö i sjön Solleröns stora kyrka. „Ni kan nu se tre kyrkor på en gång,,, sade vår skjutsbonde med stor stolthet. Det kunde vi också och derjemte sågo vi Moras stora ståtliga värdshus, en högst väl kommen syn för oss sedan vi i fem dagar blott lefvat af potäter. TRETTIOS JETTE KAPITLET. De sista dagarne i Norden. Mora i Dalarne är en klassisk jord. Här var det som Gustaf Wasa först talade till folket och antände gnistan till den uppresning, som slutligen jagade Dan- skarne ur Sverige. I källaren till ett hus, som visades för oss, på södra stranden af sjön Siljan, låg han i tre dagar undangömd; i Ivar Elfssons lada tröskade han korn, förklädd till bonde, och på den väg, på hvilken vi kommo från Kettbo under färden ned åt sjön, hade vi sett stenhögar som blifvit uppkastade öfver de dan skar, som dödades vid hans första segerrika träffning. Denna trakt anses också som en af de skönaste i Sve rige. Den har verkligen en lugn stilla skönhet, som efterhand framstår för ögat, så att man, om man också icke vid första anblicken blifver synnerligen intagen deraf, likväl i minnet deraf bibehåller en angenäm bild. Men för att rätt kunna njuta ett svenskt landskap, hvilket det ock må vara, bör man icke nyss vara kom men från Norrige. Efter måltiden besökte vi „presthuset i Mora,,, som gifvit mamsell Fredrika Bremer ämne till en af sina skildringar ur svenska hemlifvet.
