300 efter den andre sattes vi på en färja öfver Tind-elfven, ocli endast genom ett underverk lyckades vi få våra karrioler uppför den fruktansvärda stranden på andra sidan. Lyckligtvis kommo vi här till stora vägen från Hitterdalen till denna ort, ty det skulle ha varit omöj ligt att vidare färdas öfver sadana klippiga bivägar som dem vi hade bakom oss. En hvit strimma var allt hvad man kunde se i skogens mörker. Vi höllo oss i dess midt, emedan vi icke visste om vägen bar uppåt eller nedåt eller rakt fram, förrän vi kommit bortom den. Ändtligen tog likväl skogen slut och vi sågo Tindsjön ligga stilla och svart i stjernljuset. I Tinoset lago alla redan till sängs, men vi gingo in i det ge mensamma sofrummet och väckte folket, till dess vi funno värdinnan, som gaf oss den enda aftonvard som huset förmådde, nemligen hårdt hafrebröd och mjölk. Vi tre bjelpte oss sedan så godt vi kunde med två små sängar. På morgonen togo vi en båt med fyra roddare till Mael vid mynningen af Vestfjorddalen, i hvilken Riu- kan-Foss ligger. Vår underbara väderlek tog icke slut. I det regniga Norrige hade himmelen en gång glömt sina moln. Den ena dagen efter den andra hade vi det herrligaste egyptiska väder och derpå följde varma stjernljusa och daggfria nätter. Den langa Tind-sjöns skogbevuxna stränder voro belysta af det skönaste sol sken, och dess spegel af genomskinlig beryll delade sig vid den nordliga brisen i lätta vågor. Men oaktadt alla dess fördelar af sol och luft fann jag att denna sjö icke förtjenar det rykte om intagande skönhet, som den erhållit. De högsta spetsarne lyfta sig till en höjd af 2,000 fot, men deras former hafva ingenting djerft och bestämdt, och i jemförelse med vestkustens präk tiga fjordar synes denna trakt obetydlig och alldaglig. Vara båtsmän rodde väl och förde oss vid midnattsti den till Hakenaes, på ett afstand af 3J- mil. Här stad- nade vi för att beställa hästar till Riukan-Foss, efter som intet skjutshåll finnes i Mael. Medan den gamle mannen begaf sig bort i vår bat för att om vår ankomst underrätta bönderna som hade turen att skaffa hästar,
