TRETTIOTREDJE KAPITLET. Tellemarken och Riukan-Foss. Kongsberg, dit vi ankommo d. 26 Augusti, är be- römdt för sina stora silfverbergverk, som ar 1624 öpp nades af Kristian IV och nu af regeringen begagnas. De äro utan tvifvel intressanta för mineraloger, men vi besökte dem icke. Vär resehandbok säger: „Hufvud- ingängen till bergverken leder genom en stoll af nära 4 sv. mils längd. Från denna stoll nedgår man på 38 lodräta stegar, af hvilka enhvar i medeltal är 5 famnar lång — en ganska tröttsam uppgift — och då befinner man sig på schaktets botten och belönas med anblicken af de rika silfverådrorna,, — från hvilka man likväl icke far stoppa den ringaste bit i fickan. Jag tackar ödmjukast! Jag föredrog att stadna på jerana marken och var nöjd med att hafva i fickan några smälta silfverstycken med Oscar I:s prägel. Målet för vår resa var Riukan-Foss, som ligger i Öfre Tellemarken vid sydöstra kanten af Hardanger- fjellets stora platå. Detta vattenfall täflar med Vöring- Foss om företrädet bland Norriges tusende katarakter. Flere vägar gå dit ifran Kongsberg, och vi i var obe kantskap om landet läto föra oss dit af värden på vårt hotel. Ma ingen resande följa vart exempel! Den väg, som han för oss rekommenderade, var ofarbar för kar- rioler och blott sparsamt försedd med hästar, under det att vägen genom Hitterdalen, på hvilken vi vände tillbaka, är bred, jemn och förträfflig. Pa morgonen efter var ankomst bröto vi upp, begagnade en väg, som ledde en sträcka uppför Louven-elfvens dal och vände oss sedan at vester genom bergen till en liten station vid namn Moen. Folket i denna ort, som mera sällan besökes af resande, var enkelt, ärligt och vän ligt. Hästar kunde vi pa två timmars tid icke erhålla, och min skjutsbonde, en förståndig yngling, gjorde oss det förslaget att behålla samma hästar ända till nästa station, 2*- mil derifran. Han antog mitt tillbud att betala återstoden af vägen i samma proportion som den
