19 qvarn. 1 nästa gästgifvaregård funno vi våra föregån gare, som nu just åter satte sig i slädan. Gästgifva- ren förklarade för oss att han först för en timme se dan hade fått mitt förbud och efter lag hade tre tim mars tid att hålla nya hästar tillhanda, sedan de för sta redan blifvit upptagna. Ingenting hjelpte. Vi trö stade oss derföre med frukosten. Onfkring kl. 1 foro vi i låga norrländska slädar åter af. Men i början var föga snö och vi måste köra i gående. Skjutshållet var långt (omkr. 3 svenska mil) och våra hästar uttröttade. Da vi slutligen kommo på fast snö, körde vi raskare, men också med större fara. Slädarne äro mycket laga, men hvila på smala medar och tistlarne äro fastgjorda med en hake, vid hvilken de vrida sig omkring åt alla håll, så att slädan alldeles oberoende af dem slungade från ena sidan till den andra. Då vi togo af från huf- vudvägen, för att på en sidoväg få litet snö, kom jag i erfarenhet häraf, på det sätt att jag välte med slä dan, och Braisted och jag hufvudstupa störtade ut. På båda sidorna om oss voro sjöar och vi reste många mil på den hårda isen, som med en dof ton knakade till sammans under oss. Långt efter mörkningen hunno vi till närmaste gästgifvarhållet Stråtjära och funno våra hästar i beredskap. Vi bröto åter upp under ett lysande norrsken, och följde genom skog och mark vid det vacklande ljuset blindt vår ledare, medan Braisted och jag körde ömsom och vi redan voro mycket trötta. Slutligen kommo vi utför en brant kulle ned till Ljusne- floden. Vattnet skummade och dundrade under bron, och jag kunde blott se att det föll ned öfver klipporna i en rad af vattenfall. I Mo Myskje, dit vi kommo omkring kl. åtta, hade våra hästar redan en timmas tid varit i ordning, hvar- före vi maste betala en riksdaler banko i väntpennin- gar. Gästgifvaren, en kortväxt, jovialisk man, med grå hår och välplägad mage, frågade om vi voro fran- soser, och jag tilltalade honom på detta språk. Han svarade på engelska, då han fann att vi voro ameri kanare. Då han sade att han hade lärt engelska i Tripoli, talade jag till honom på arabiska. Hans ögon
