206 aflägsnade sig. När vi stego in, si! der stodo tre glas rätt godt vin på bordet. „Hvad kostar er mjölk?,, frå gade jag gumman. „Af den sorten kostar det tre skil— ling glaset,,, svarade hon. Hemligheten var sannolikt den, att hon icke hade tillåtelse att sälja vin. Detta påminde mig om en händelse, som träffade mig i Maine, när förbudet mot starka drycker var gällande der. Jag befann mig i ett hotel uti en viss stad och frågade skämtande värden: „hvar är Maine-lagen? Den skulle jag gerna vilja se.„ „Jo,„ svarade han, Jag har ho nom derinne,, och han öppnade en dörr samt väckte min häpnad genom åsynen af en buffet, fullsatt med buteljer. Gårdens hela manliga befolkning var ute på arbete, och vår skjutsbonde var en 18-årig flicka, som satte sig upp att köra bakom Braisted. Hon var ochrist- ligt tjock och fet; men naturen hade på hennes kropp bortslösat så mycken kraft, att ingenting stått åter för hjernan. Hon var en fulländad bild af hälsan och få nigheten. På den station, der vi stadnade öfver nat ten, kunde jag icke underlåta att beundra korpulensen hos värdinnans syster; fastän hon icke var äldre än 24 år, vägde hon säkert sina goda 200 skålpund. Om lifvet var hon märkvärdigt tjock, och af hennes byst skulle man kunnat göra tre ordinära amerikanska. Nu kan jag begripa, hvarföre Miigge kallar sin hjeltinna lida för „den utvecklade jungfrun.,, En färd af 6 mil genom Guul-Elvens pittoreska dal förde oss nästa dag, den åttonde efter det vi lem- nat Christiania, till Throndhjem. TJUGOTREDJE KAPITLET. Throndhjem. — Resa uppför kusten af Norrige. Första utsigten från Throndhjem hade vi från spet sen af berget bakom staden vid slutet af en eländig milslång väg, och måhända förhöjde den glädje, som vi
