Volltext Seite (XML)
12 dyrare. Vi voro redan försedda med stora pelsrockar; jag med en grå björn- och Braisted med en gul räf- pels. Dertill hade vi mössor af hafsutter, handskar af hundskinn kantade med harpels, stickade nattmössor, långa yllegördlar att binda om lifvet, och slutligen äf- ven ryska läderstöflar kantade med fårskinn, hvilka nådde upp på halfva låret. Sedan jag hade kastat mig i dessa kläder, var min tvärdiaraeter nästan lik hälf ten af min längd, och jag fann rörelsen tämligen be svärlig, under det att Braisted, som är sju tum kor tare, vacklade fram som en lefvande bomullsbal. Då slutligen allt, så vidt vårt inskränkta vetande gjorde det möjligt, var ordnadt för en två månaders resa, togo vi plats i en diligence, som går till Gefle, 20 mil norr om Stockholm. Der hoppades vi finna snö och ett kallare klimat. Genast efter min ankomst till Stockholm hade jag skaffat mig en lärare i sven skan, och då jag dagligen i två timmar med honom samtalade, smickrade jag mig med att hafva gjort till räckliga framsteg i språket för att kunna resa utan tolk — den obeqvämaste och dyraste af alla reskam rater. Visserligen är en vecka litet för ett nytt språk, men den som kan tala engelska och tyska, den har svenskan redan till hälften i hufvudet. TREDJE KAPITLET. Första rese-intrycken i Norden. Diligencen var en liten trång vagn, som rymde fyra personer, men vi båda voro så lastade med våra gevär, värjor, penningpungar, teleskopet, båttfårerna och de två famnar långa lifgördlarne, att vi funno det utrymme, som var oss tillmätt, tämligen litet. Vi bröto upp klockan åtta, och hade ännu icke hunnit hundra steg långt, förrän vi gjorde den upptäckten att vi hade
