185 sade, att man här ännu var i åtnjutande af sommarens bästa gåfvor. Engelsmännen afreste följande dagen med sina hun dar, bössor, fiskredskap, vattentäta rockar, lerpipor m. m., med undantag af en som fick hemsjukan och for tillbaka med nästa ångfartyg. Äfven vi lagade oss i ordning att pä var väg till Dovrefjell och Thrond- hjem uppbryta till Ringerike, konung Rings gamla be sittning. TJUGOFÖRSTA KAPITLET. Tilldragelser under en Karriol-resa. Det är besynnerligt att sä ofta man står i begrepp att göra en ny resa, träffar man alltid tillsammans med någon, som nyss bar gjort den, och som öfverho- par oss med alla möjliga varningar och råd. Detta har händt mig så ofta, att jag redan längesedan har upphört att fråga efter sådana meddelanden, såframt icke den personlighet, fran hvilken de komma, ingifver mig något ovanligt förtroende. Medan vi besigtigade våra karrioler på hotellet i Christiania, träffade jag der en köpman fran Hamburg, som nyss hade kommit från Throndbjem öfver Dovrefjell och sjön Mjösen. „Ack,„ sade han, „dessa åkdon kunna ej halla länge. Detta vaxduksomslag för er packning skall inom några dagar af skjutsbönderna slitas i stycken, medan de klättra derpå, sedan sönderslita de med sina langa naglar klädesbeläggningen pa baksätet, tömmarne skola också söndergnida lädret på ert frambräde och ni må ste skatta er lyckliga, om ej äfven era hjul och axlar gå sönder på de daliga vägarne.„ Detta var nu en man som hade rest mycket i Norrige, talade språket fullkomligt och kunde veta något; men hans ansigte förrådde olycksprofeten, och dessutom visste jag att af alla egensinniga bortskämda menniskor äro köpmännen
