Volltext Seite (XML)
TJUGONDE KAPITLET. Återresa mot norr. — Christiania. Jag måste besöka Tyskland och England innan jag vände om för att tillbringa sommaren i Norrige. Då beskrifningen om de båda förra länderna icke hö rer till denna bok, sä förbigår jag de sex veckor som förflöto närmast efter sedan jag lemnade Köpenhamn. Då 10 dagar förflutit efter sommarsolstandet, var jag färdig att åter anträda resan, och det var ingen tid att förlora om jag ville se midnattssolen från Nordkaps stränder. Jag tog derföre den rakaste vägen från Lon don öfver Hull, hvarifrån ett ångskepp den 3 Juli skulle afgå till Christiania. Vi valde ett af det en gelska bolagets ångfartyg, men måste efteråt ångra det, emedan de norska skeppen i flere afseenden äro bättre. Jag begaf mig på fredags afton ombord, och då jag fragade efter min hängmatta, fördes jag in i ett litet rum, som innehöll tio sådana. „Ah, denna gången komma blott sju personer hitin,,, sade proviantmästa ren, då han såg min missnöjda uppsyn, „och dessutom kan ni sofva pä en soffa i salongen, om ni tycker bättre om det.„ Ångfartyget hade 250 tons drägtighet och var inredt till transport af 171 kajut- och 230 för- däckspassagerare. Kajutan för 10 passagerare hade ett enda tvättbäcken, men jag tror vi hade fyra små hand dukar, hvilket gjorde oss icke ringa nöje. „Hvad för en vacker nätt bat detta är,„ hörde jag en af de en gelska passagerarne utropa. Proviantmästaren, som skulle försvara skeppets heder, sade: „Ack, ni måste nu få mycket trefligt här, ty vi ha nu blott 20 passa gerare och vi ha en gång haft 84!,, Pa morgonen voro vi på Nordsjön och rullade med en kort äckelretande vaggning i ett mulet regnigt vä der. „Det regnar alltid då man leinnar Hull,,, sade styrmannen, „och det regnar alltid då man kominer dit tillbaka.„ Jag delade min tid mellan sjösjukan och Charles Reades novell: „Till bättring är det aldrig för sent r , en glad sällskapsbok under dylika omstän-
