Program. 1) Ludwig van Beethoven: Leonora-ouvertyr Nr. 3 (C-dur) op. 72 a. (1770—1827) Beethoven anses som den moderna instrumentalmusikens störste mästare, Om den religiösa känslan i Bachs verk har funnit sitt skönaste uttryck, sä är det rent menskliga, glädje och sorg, mnehället i Beethovens arbeten. Den ä värt program upptagna Leonora-ouvertyren är dien tredje af dem, som Beethoven skrifvit tili sin opera Leonora-Fidelio. Af alla Leonora-ou vertyrerna är den tredje den största, oöfverträffad i sin detaljerade figurativa genomarbetning. Den börjar med en Adagiosats, som efterföljes af ett flott allegro. Dettas hufvud- tema a) utnyttjas väl och de jämt äterkommamde synkoperna bringa oss i en ständig oro. Starkare liöra vi hufvudltemat äterkomma i alla stämmoma och det slutar pä dominanten i C-dur-tonartens stora tersskala. Sidotemat b) är i motsats tili det förra lugnare och mera sängbart och häl'les ända tili bearbetmingen i E-dur. Detta Mir ander fortloppet afbrutet genom homsignalen fr an scenen, som verkar ängsligt pä alla stämmor. Ännu nägra ganger ropar hornsignalen och den nervosa ängesten stegras. Plöjten försöker med sitt inlägg i G-dur förjaga ängslan, nägot som ocksä lyckas, och genom örasesidig uppmuntran försvinner dien sä smaningom Iheilt genom tutti-insatsen af hufvudtemat. Sidotemat kommer dejma gäng i C-dur och glider öfver i Coda, som börjar med en af de sväraste sträkorkestersatser som ställer stora kraf pä orkesterns prestationsförmäga; Med hufvudtemats presto slutar den undeirbara koinpositionen. Peter Jljitsch Tschaikowsky: 5te Symfoni (e-moll) op. 64. P. I. Tschaikowsky (184Ü—1893) är företrädaren och grundiaren av den roman- tiska skolan in Ryssland och var en lyriskt anlagd verklig musikernatuT, men, därtill äkta ryss. Därför finnas i bans verk bredvid moment av nästan flickaktig mildhet och ungdomligt drömmeri andra av nästan halvasiatisk brutalitet. Denna symfoni är ett af Tscliaikowskys mognaste och niest betydelsefulla verk. I. sats: Andante — Allegro moderato. Satsen inledes med ett kort Andiante, hvars svärmodiga tema (a) uttrycker nära nog hopplöshet. Satsens hufvudtema bringaT dtock ( en ljusning häri. (b) Liflighaten blir större och större och temat mäste värja sag för angreppen af l/16-figurerna. Dock behäller det valplatsen och för oss raskt tili det andra temat (c) En längtansfull, klagande säng ljuder (d), men gladare stämning inträder i och med hufvudtemat som jämt mäste kämpa för sim tillvaro. Nä.r det apdira temat (c) ännu en gäng framträder, lugnar sig angTeppsskaran, tills det sista angreppet i Codan slutar med hufvudtemats seger. s.