ar ofvcrflodig, onyttig och tjlnar allenaft at fyfiofätta orkeslöfi Folk. La rom ols icke an ii dem , fa (om darar, fom lylloiarta fig med naturens ut- forikande, utan tvärtom vorda börlynen (om fänder xjIs dem, hviika kunna och vilja leda-ols i vart. mörker och uplyla öfs i vår vanhedrande okunnoghet Låtom ols icke fatta ofs i.jåmfö- relie tned de olkaiige djuren, fom nyttja hvad de bebdfv3| utan at vera hvadan det kommer. Latom ofs nyttja de förmåner Skaparen gifvit ofs och icke kalla våra, förbindelfer bak fyggent eller med leende ögon gå fålom blinde; Slåpper man et kreatur in på en ång der det aldrig förr varir, få kan det utföka de Hg rjån- hgc vaxter, och lamnar de Ikadelige orörde; men flöpper man en i Natural - Hiltorien okun- nog mannjlka på en obebodd Ö i et frånrmande Climat, (å vet hon icke at finna fig: andras srfarenhet har lårt henne at viffa djur och växter åro giftige* andra icke. men defifa kan hon ej urlkiija y hön vet icke hvilket hon bör Iky eller välja. En fom icke åger infigt i Natural- Hiftorien, kånner en hop lakcr til namnet, dem han vet varå fig oumbärlige, han har dem runde omkring lig, men kånner dem icke, han har dem i fitt våld, men kan intet upföka dem, han made derföre anlita andra, fom oftaft åro li;<a fuga med’ honom. Man anförtror då lif och hålfa, det kårafte maii åger, at fjelfva okunnogheten , för at med maklighet fa lyflo- låcta fig fjclf med fafånga. En Hilloricus N*- turahs däremot, han kånner antingen de före- kom*
