Några anmärkningar om Bernsten; af JAC. BERZELIUS. Det är bekant att bernslcn vanligast förefaller tillsamman med brunkol, samt att man i sedna- re tider funnit den i brunkolens massa så sittan de, som ett hartz afsöndradt i ett träds stam. Det återstår således nästan intet tvifvel mer att detta fossila liartz varit från början ett växt- hartz. De flera ämnen som deri inneslutas, t. ex. spindlar, flugor och inseeter af alla slag, (En fullt utsprucken blomkrona, som finnes i Veten- skaps-Societetens samling i Upsalaj), de fina in tryck af bark eller q vistar man ej sällan derpå finner, visa tillräckligt alt bernstenen, likt vår vanliga grankåda, utflutit i form af en naturlig balsam, men som haft vida mer flytbarhet och mycket sednare tillhårdnat än grankådan; så att de ytteidigare bevis jag bar att tillägga för den na omständighet, visserligen vore öfverflödiga, om de icke eljest för sig sjelfva hade intresse. Jag sönderstötte ett stycke bernsten af om kring i5 grammers vigt, till större delen b vitt och ogenomskinligt, men inuti svagt gult och genomskinligt. Jag blef dervid frapperad af en stark och angenäm lukt af en flygtig olja, lik en blandning af pepparolja och rosmarin, som fortfor så länge pulveriseringen varade, men snart försvann ifrån pulvret, hvilket jag sedan