det goda, som man själv fätt, mera kanske som en stör gäva än som självklar lön för egen förträfflighet. Ett bam! Bli vi inte veka i hjärtat? Ett bam! Lockar det inte fram det bästa hos oss, en skyddande ömhet, som inte skyr att göra ett offer, om det skulle vara nödvändigt? Ha vi inte bam själva, sä ha vi dock själva varit barn. Antingen vär barndom var ly eklig eller ej, sä ha vi nog innerst inne ett pockande behov av att göra det sä ljust och trevligt som möjligt för de smä, som växa upp runt omkring oss, och som — strängt taget — ha rätt att kräva det av oss. Kanske skulle vi inte kunna göra sä mycket med vär gäva, om vi komma ensamma och lämna fram den. Den skulle förslä sä litet. Men "Barnens dags” tusentals givare fylla lätt tillsammans den väldiga "offerskäl”, som väl "Barnens dag” innerst inne är — bildlikt talat. De hundratals, pied ären tusentals, barn, som dar fä sin chans att komma ut tili sol och ljus kunna inte nä oss var och en personligen med sitt tack. Men vi skola nog känna det stärkt och mäktigt, när vi se dem växa upp tili starka män och kvinnor och bli friska och sunda medborgare i det land, vi kalla värt och som vi inte kunna göra större tjänst än att hjälpa och värna om den unga generation, som en gäng skall ta vid, när vi slutat värt dagsverke. Den 28, 29 och 30 maj nästa är blir det "Barnens dag” igen i Malmö. Det förberedande arbetet är redan i gäng. Kom och hjälp tili, när trum- peterna kalla tili fest. Det är mänga bam, som vänta pä att fä komma ut tili landet nästa sommar. Det beror pä er, om en liten flickas eller gosses vackraste dröm skall bli verklighet. Vi äro alla med i Barnens Dags stora arme!
