eller tre fjerdingsväg frän staden äkte vi förbi Gamla Upsalas högar, Odins, Thors och Frejas grafvar, som i första dagbräckningen uppstego för vår syn. Land skapet var vidt, dunkelt och stumt, skogarne och fäl ten brokigt blandade om hvarandra, och endast de gamle gudarnes grafvar afbröto synkretsens räta linie. I detta ögonblick skulle jag kunnat vara färdig att tro på dem. Sedan vi farit öfver Upsalas vida yppiga slätt, kommo vi in i en något vågformig trakt, som var ri kare och bättre bebyggd än det distrikt, som vi dagen förut genomfarit. Den var beväxt med täta furuskogar, marken var betäckt med ljusgrön mossa. Några af vy erna mot norr och vester voro verkligen vackra genom sitt omfång, fastän man såg dem i den lågt stående nor diska solens matta ljus och långa skugga. På efter middagen foro vi förbi en stor kyrka med fyra små torn i hörnen, hvilken stod midtuti en by af laga röda stallar, i hvilka landtfolket insatte sina hästar medan de bivistade gudstjensten. Det måste ha varit femtio eller sextio sådana stallar, och de bildade regelbundna gator. Vid de flesta svenska landtkyrkor står klock tornet särskilt — ett kort fyrkantigt torn, rödstruket, med svart spets, och är stundom större än kyrkan sjelf. Böndernas bus äro verkliga blockkojor, om man blott undantager färgen och fastheten. Ingen vind finner der en springa som han kan genomtränga, och taken af tjock lera, som fasthållas af långa horizontéla bjelkar, äro bäde varma och behagliga. Stallen äro ända till höskullen omgifna med en jordvall, och boskapen går ned i sina underjordiska herbergen genom sneda dör rar, sådana man finner i de egyptiska grafvarne. Fastän vi under dagen hunno ett godt stycke fram åt, så var det likväl redan längesedan mörkt, då vi hunno fram till bron öfver Dalelfven, och af det be römda vattenfallet sågo vi blott ett sluttande hvitt skim mer mellan dunkla skogsmassor och hörde bullret af vattenfallet. I Elfkarleby hade vi 20 minuters tid till middagsmålet, som bestod af kokt lax och biffstek, bå dadera dåliga. Jag sof derefter, tills jag blef väckt af
