dunkelt chaos på andra sidan sandrefven undangömde för oss anblicken af Östersjön. Staden utgöres af en lång rad af hus, som äro uppförda längs utefter ström men. Invånare syntes föga till, ty badgästerna hade redan längesedan flyktat sin kos, och alla badorter haf- va, sedan säsongen är förbi, ett ödsligt och dystert ut seende. Vår reskamrat, en lustig polack, yrkade derpå att vi skulle stiga i land och dricka ett sista glas bä- jerskt öl, innan han lemnade Tyskland; men denna dryck var nu så sällan efterfrågad, att den ej fanns annorlunda än skarp och sur, hvarföre vi måste skynda tillbaka den förutan. Ett utrymme af omkring 6 fot i qvadrat hade blif— vit lemnadt tomt bland smörfaten i kajutan, och vi satte oss omkring kl. 3 vid ett talgljus till bords. Re dan visade sig svenska seder, ty här vankades först en flaska citronfärgadt brännvin, hvaraf, innan soppan inbars, en liten sup jemte ett stycke bröd och met- wurst intogs. Smaken på denna likör var söt, oljak- tig och oangenäm. Vårt sällskap bestod af kaptenen, förste officeren, som var hans svåger, polacken, som var en kusin till Kosciusko och hade ett namn som bestod af åtta konsonanter och två vokaler, en alfvar- sam ung svensk med ett friskt och nordiskt utseende och vi båda. Proviantmästaren Hildebrand och den tystlåtna skänkjungfrun Mari voro våra uppassare och skaffare. Officerarne på skeppet voro tämligen tröga och dystra och svensken i hög grad inbilsk och likgil tig; men polacken, som i Krakau blifvit dömd till dö den och sedermera fått nåd, var en af de angenämaste reskamrater, som man kunde önska sig. Hans tyska var full af narraktiga oriktigheter, men han talade än dock med sådan tillförsigt, som om det hade varit hans modersmål. Innan middagsmåltiden var öfver, voro vi fullkomligt bekanta med hvarandra. Natten hade redan sänkt sig ned öfver Östersjön och ingenting annat än snö var mera synligt; fördäc ket var betäckt med fraktgods, stormen blåste oss i ansigtet och ångskeppet med sin tunga last rörde sig blott långsamt. Snart utsträckte vi oss på de smala