Volltext Seite (XML)
ting, kan man ické hafva hvarken nytta eller 1 höje deraf, och utan at betrakta det famma både for lig ljelf och i fammanhang med andra ting, kan man icke få begrep derom. Når man åter lälunda betraktar et ting, och vid hvarje om- flåndigher blir varfe de ftörfla fpår af en oånde- lig vishet, magt, ock nåd, få kan man icke annat ån foras tilbaka at beundra det höga Våfen- de, af hvilket all ting har fitt; uphof. Håraf föl jer ock den rena ock okonfllade fiutfats, at Guds, Månnifkans egna och de ofrige fkapade tingens cgenfkaper förbinda månnifkan til be traktande af Guds verk. ' Ar betrakta et ting innefattar longt 'mera ån blotta åfkådandet. Månnifkan kan icke heller nö jas med blortta åfkådandet 1 ; det medfödda begåret efter fullkomlighet, fåfomen lämning af Guds be- låte. och föigd af förnuftet retar hennes håde lofliga och oloflig* förvett at vilja begripa den ena mer den andra mindre. Hon förmår icke alrid hålla råtta ffråten, derföre afvika många och fätta fin kundfkaps - lyflnad vid antingen onyttiga eller ock aldeles olofliga ting, njen bru ket håfves icke af miisbruker. Hvart och et djur, hvar och en örr, ja hvar och en den minffa dettas delar, hvarje flen och vattudroppa, bår fin flora Måflares flåmpel, bvad mera då, hela det, för alt förnuft i alla tider obcgripeliga och outranfakcliga fammanhang emel lan all ting. - Betracktaodet håraf var utan tvif- vel det fom til en flor del fyflofatte månnifkan i ofkyldighetens tiiflånd, fåfom den enda fanna vål-
