D en for fin Lirdom få namnkunnige Raij fåger: Mdnnijkan år derjöre /kapad, at det måtte gtfvai en Jhm kunde akta pä \juds jkapade verk, och då den beundrade det Jkapade, drkdnna en Skapare, Derta törde fynas »ridande med en mera allmån och finikrande ut- larelle, -alt' dr Jkapadt for mchmi/kans Jkuld; men •det kan låtreligen fötcnas. Månniikan år ika- pad för at behetrika jorden, rada ofver defs ikatter, och bruka dem ti) fin nytta och Ska parens åra - jorden åter med defs innehåll år danad nl et bemvifi: för måpnifkan, til et åm- ne for den famma at upofva fnt förnuft genom de ofrige tingens betraktande, och i anledning derai: åtkånna Skaparens allmagt, vishet och ■ornge hogil ^förundransvårde egen{kåpcr. / Wore ' icke hufvudåndamålet af månniikans {kapande, Guds åra, hvad hade månniflcor haft på jorden at gora i Når verldcn var {kapad, lag GUD at * var 8 oclt > ™en. något felades. Alt var få- dant, at det var vårdigt fin fiore Skapares hand, men ■ hvilken iåg det? Hvilken ikulle ikorda 1 nyttan deraf? Den fom kunde {kapa Millioner vet dar, kunde icke fjclf beundra fitt verk; de oförnuftiga djuren, hade dcrtil ingen förmå ga. Andamalet af Skapelfen var låledcrs icke full- jordat, för ån et djur blef ikapat, fom kunde draga ny tta och noje af alt. Detta var Månni- ' Uta d »t kånna eller liafva begrep om et A Z ting,
